Veckobrev v.22 – Irankrisen börjar flytta in i ekonomin

Veckan har varit volatil med blandad kursutveckling. På torsdagskvällen kom kanske, om inte en lösning, så i alla fall ett hopp om förlängd vapenvila med påföljd att oljan föll tillbaka och aktiemarknaden steg.

Världsindex var därmed till slut upp knappt 1% under veckan.

Veckans Bolag – Norion bank
Collector Bank grundades 1999 som ett bolag för hantering av förfallna krediter. Verksamheten utvecklades successivt till ett kreditmarknadsbolag med egna produkter för både företag och privatpersoner. 2015 fick bolaget banktillstånd och noterades på Nasdaq Stockholm. 2023 bytte Collector Bank namn till Norion Bank som en del av en renodling av koncernen och en minskning av konsumentkrediter.

I dag är Norion en affärsnära nordisk finansieringsbank med tre huvudsakliga varumärken. Under Norion Bank erbjuds finansiering till medelstora företag och fastighetsbolag, bland annat företagslån, fastighetslån och factoring. Walley är koncernens betallösning mot handlare och konsumenter, medan Collector är varumärket för privatlån och kreditkort. Affärsmodellen bygger på att vara ett komplement till storbankerna i segment där kunderna ofta behöver snabbare, mer flexibel och mer specialiserad finansiering än vad de traditionella bankerna erbjuder.

Bolaget har under de senaste åren vuxit kraftigt. Det är fortfarande en bank med högre riskprofil än storbankerna, inte minst genom hög exponeringen mot fastighetsfinansiering, men man har också betydligt högre marginaler.

Aktien har samtidigt varit pressad under våren på grund av att Balder beslutat att dela ut hela sitt innehav i Norion Bank till sina aktieägare. Utdelningen innebär att många fastighetsinvesterare plötsligt får Norionaktier i portföljen, trots att de kanske från början inte valt att äga en nischbank. Det har skapat oro för tekniskt säljtryck, eftersom alla mottagare sannolikt inte är långsiktigt intresserade av att behålla aktierna. En spännande situation tyckte vi och valde att köpa till fonderna för ett par veckor sedan framför allt för att värderingen ser bra ut i förhållande till den lönsamhet bolaget faktiskt kan leverera. Aktien handlas till omkring 7,7 gånger justerad vinst för 2026 och 5,8 gånger 2027 och 4,8, samtidigt som avkastningen på eget kapital väntas ligga runt 14–17 procent de kommande åren.

Det blir spännande att följa bolagets resa under de närmaste åren.

Veckans Händelse – Marknaderna har varit volatil i veckan
Marknaderna surnade ordentligt mot slutet av veckan. Framför allt handlade det om att den optimism som tidigare har byggts upp kring en möjlig lösning mellan USA och Iran inom kort som återigen fick sig en smäll.

Trump har den senaste veckan gång på gång indikerat att förhandlingarna går bra, att parterna närmar sig varandra och att en lösning kanske inte ligger så långt bort. På onsdagen räckte det för att oljepriset skulle falla med över fem procent, då marknaden började prisa in att Hormuzfrågan kunde vara på väg mot en lösning och att den värsta energioron därmed kanske skulle lätta.

Trafiken genom Hormuz är inte stängd, men går på bråkdelen av kapaciteten i förhållande till normalt. Enligt Kpler, ett analysbolag som följer globala råvaruflöden, passerade bara två fartyg genom sundet i måndags, jämfört med omkring 20 passager under helgen, och de fartyg som går igenom använder ofta den nordliga rutt som Iran föreskrivit. Före krisen kunde sundet hantera omkring 100–130 fartyg per dag.

På torsdagsmorgonen var vi tillbaka i verkligheten igen. Nya uppgifter om amerikanska attacker mot Iran, och iranska motattacker, fick oljepriset att vända kraftigt upp. Brentoljan steg omkring tre procent till cirka 97 dollar fatet och WTI handlades runt 91 dollar. Det är inte kring de högsta nivåerna under krisen kring 115 dollar, men rörelsen räckte för att ta död på marknadens optimism.

Det räcker med en rubrik för att oljepriset ska kasta om till optimism igen men det här är det ständiga problemet med Trumps kommunikation. Marknaden vill gärna tro på signalerna om att en lösning är nära, men så länge orden inte följs av förhandlingar och möjlighet till avtal får vi leva med hög volatilitet, inte minst då exempelvis aktiemarknaden handlar på ganska höga höga nivåer.

Ovanstående manifesteras av att vi under torsdagskvällen fick nästa vändning då uppgifter kom om att USA och Iran nått en preliminär överenskommelse om att förlänga vapenvilan med 60 dagar och samtidigt återuppta samtal om Irans kärnteknikprogram. Avtalet är dock inte klart förrän Trump har godkänt villkoren. Enligt uppgifterna ska Iran bland annat ta bort samtliga minor från Hormuzsundet inom 30 dagar och säkerställa att sjöfarten genom sundet åter kan ske utan begränsningar. Det skulle i så fall vara riktigt bra för att minska riskpremien i marknaden och oljepriset. Ingenting är dock klart ännu. Finansminister Scott Bessent betonade att Trumps röda linjer ligger fast, däribland kravet på att Iran avslutar sitt kärnteknikprogram. Marknaden fick dock lite positivt bränsle och oljan sjönk under 94 dollar. Det återstå att se vad som händer,

 

Veckans Spaning – Irankrisen börjar flytta in i ekonomin
Det som från början såg ut som ännu en relativt snabblöst geopolitisk chock på finansmarknaden börjar nu allt mer äta sig in i den reala ekonomin. Irankrisen, och framför allt störningarna kring Hormuzsundet, har redan hållit energipriserna på obekvämt höga nivåer under en längre period än många hade räknat med. Marknaden har flera gånger försökt prisa in en snabb lösning, men varje gång nya uppgifter om förhandlingar eller vapenvila lett till lite lättnad har det kommit nya besked som dragit upp oljepriset igen. Ju längre den pågår, desto större blir risken att prisökningarna inte bara blir en tillfällig puckel i inflationsstatistiken, utan börjar sätta sig i företagens prissättning, hushållens förväntningar och centralbankernas agerande.

Bankekonomer har hittills i stor utsträckning räknat med att inflationseffekten blir övergående, ungefär som en energichock som klingar av när krisen lugnar sig. Men signalerna från industrin verkar succesivt bli mer och mer oroande. Företag inom kemi-, plast- och gummiindustrin vittnar redan om stigande kostnader för olja, gas, insatsvaror och energiintensiva råvaror. Kunder börjar bygga lager för att säkra leveranser, samtidigt som flera aktörer i södra Europa och Mellanöstern får svårare att leverera. Det här är en klassisk varningssignal. När bolag börjar hamstra – när inköpare accepterar högre priser för att inte stå utan varor och när leverantörer börjar lägga in riskpremier i sina offerter – då har inflationen sannolikt redan börjat röra sig från råvaruskärmarna in i ekonomin.

Det som gör situationen extra besvärlig är att vi har väldigt färska minnen från inflationsvågen efter pandemin och Rysslands invasion av Ukraina. Både företag och hushåll vet hur snabbt tillfälliga prisökningar kan bli permanentade kostnadsproblem. Alla är på tå den här gången och detta kan riskera att tidigarelägga inflationsimpulser från industrin. Om energipriserna förblir höga in i sommaren är risken stor att fler bolag börjar justera sina prislistor, inte bara för dagens kostnader utan också för vad de tror att hösten kan föra med sig. I så fall kan bankernas relativt lugna inflationsprognoser behöva skruvas upp ganska snabbt.

Samtidigt börjar krisen märkas i hushållens plånböcker. I USA har inflationen åter stigit snabbare än lönerna, vilket innebär att reallönerna faller för första gången på länge. Högre bensinpriser, dyrare transporter, flygresor och stigande energikostnader slår direkt mot konsumtionen. Liknande tendenser syns i Storbritannien och delar av eurozonen, där hushållen knappt hunnit återhämta sig från förra energikrisen innan nästa chock dyker upp. Det är en ganska dålig kombination där företag får högre kostnader, hushåll får sämre köpkraft och centralbankerna får mindre utrymme att stötta ekonomin.

För Europa är det här extra tufft. Tillväxten var redan svag, finanspolitiken är pressad och många regeringar har betydligt mindre möjlighet att kompensera hushållen än 2022. Om reallönerna åter börjar falla riskerar konsumtionen att bromsa in just när industrin möter högre kostnader och mer osäkra leveranskedjor. Då börjar vi närma oss ett stagflationsscenario, där inflationen stiger samtidigt som tillväxten försvagas. Det är inte en miljö som aktiemarknaden gillar. Från ECB börjar tonläget redan att skruvas upp. ECB-ledamot Isabel Schnabel har i veckan argumenterat för att centralbanken bör höja räntan i juni även om ett fredsavtal i Mellanöstern skulle nås, eftersom konflikten redan dragit ut längre än väntat och de högre energipriserna börjat sprida sig vidare i ekonomin.

En snabb fredsuppgörelse skulle självklart ge lättnad i oljepriset och marknadssentimentet, men om företagen redan har börjat ändra beteende kan en del av inflationsimpulsen ändå bli kvar. Det är kanske det är kanske en av de viktigaste faktorerna för marknadsutvecklingen att hålla koll på i nuläget. Klockan tickar… inte bara för diplomatin i Mellanöstern, utan också för centralbankerna, industrin och hushållen. Ju längre krisen drar ut på tiden, desto större är risken att det som först såg ut som en tillfällig energichock blir ännu en ny inflationsrunda.

Veckans Vinnare
I de globala fonderna toppas listan denna vecka av Flex Ltd, PVH Corp och Steel Dynamics som alla är upp 7–10%.

I Småbolagsfonden hittar vi vinnarna bland SHT, Elux Pro och Humana som alla är upp 6–120%.

Räntespaning – förbättrat marknadssentiment
Marknadssentimentet förbättrades under veckan i takt med att utsikterna för ett avtal mellan USA och Iran stärktes. Det bidrog till fallande marknadsräntor i både Sverige och USA. Den amerikanska 30-åriga statsobligationen handlas nu åter under 5-procentsnivån och ligger för närvarande kring 4,98 procent.

Även kreditmarknaden utvecklades positivt. De europeiska kreditspreadarna fortsatte att minska, där Investment Grade-spreadarna gick in med cirka 2 baspunkter medan High Yield-spreadarna minskade med omkring 11,5 baspunkter.

Svenska BNP-siffror för det första kvartalet publicerades under morgonen och visade en nedgång på 0,1 procent jämfört med föregående kvartal. På årsbasis uppgick tillväxten till 2 procent. Samtidigt fortsatte den privata konsumtionen att utvecklas starkt och ökade med 2,9 procent i mars.

Riksgälden meddelade också att statens upplåningsbehov väntas öka under 2026 och 2027 till följd av större budgetunderskott. Detta innebär sannolikt ökade emissionsvolymer av statsobligationer framöver. Myndigheten sänkte dessutom sin BNP-prognos för 2026 till 1,9 procent från tidigare 2,7 procent, medan prognosen för 2027 lämnades oförändrad på 2,5 procent.

I USA steg kärninflationen, mätt som PCE, med 0,2 procent i april, något lägre än marknadens förväntningar. På årsbasis uppgår inflationstakten nu till 3,3 procent, jämfört med 3,2 procent månaden innan.

Aktiviteten på primärmarknaden var fortsatt hög och vi deltog i tre emissioner för fondernas räkning. Bland annat investerade vi i Holmens femåriga obligation till 3M Stibor +63 baspunkter, Fair Winds utökning av befintlig obligation till 3M Euribor +750 baspunkter samt Polar Data Centres emission om 800 miljoner euro till 3M Euribor +600 baspunkter. Intresset för den sistnämnda emissionen var mycket stort och transaktionen blev kraftigt övertecknad.

 

Trevlig helg önskar Cicero Fonder