Veckobrev v.15 – Vapenvila skapar glädjeyra på börsen?

Veckan har präglats ökad riskvilja då vapenvila är utlyst i mellanöstern, samtidigt som Iran har sagt sig villiga att börja förhandla.

Världsindex var därmed upp ca 3,65% under veckan.

 

Veckans Bolag – Sinch – återköåen lyfter bolaget till nya nivåer
Ett av våra intressanta bolag är det kommunikationsbolaget Sinch. Efter en fantastisk resa på Stockholmsbörsen under 2019–2021 har det gått betydligt trögare sedan dess. Vi hade turen att lämna Sinch under 2021 och har börjat investera igen smått under 2024 och 2025, till en, vad vi tycker, intressant värderingsnivå.

Sinch erbjuder molnbaserade kommunikationstjänster som gör att kunderna kan integrera meddelande (SMS)-, röstapplikations- och mobildatatjänster i sin verksamhet i kommunikationen med sina kunder. Tjänsterna används för hantering av kritisk information hos exempelvis banker, flygbolag, aktörer inom sjukvården samt teknikbolag eller som ren reklam direkt riktat till väl utvalda kundkategorier

Ett av skälen till att vi har valt att åter investera i Sinch är deras stora återköp av egna aktier- Sinch har under 2025 och 2026 arbetat aktivt med återköp av egna aktier som ett centralt verktyg för att optimera kapitalstrukturen och öka aktieägarvärdet. Vid årsstämman i maj 2025 fick styrelsen mandat att återköpa upp till tio procent av bolagets utestående aktier, vilket kort därefter omsattes i ett återköpsprogram som initierades i juli samma år. Inom ramen för detta program återköpte Sinch totalt omkring 80 miljoner aktier under 2025, varav drygt 74 miljoner sedermera drogs in efter beslut på extra bolagsstämma i februari 2026, vilket motsvarar cirka 9 procent av aktiekapitalet. Efter indragningen av de återköpta aktierna valde styrelsen att återigen utnyttja mandatet och återuppta återköpen med ambitionen att successivt nå ett innehav om tio procent av aktierna.

Det nya återköpsprogrammet startade 23 februari 2026 och löper fram till årsstämman Den 20 mars 2026 hade Sinch återköpt aktier så att innehavet uppgick till 5,04 % av totalt antal aktier och har därmed kommit halvvägs till att nå det nya mandatet också.

Återköp av egna aktier är ett enkelt men kraftfullt sätt att skapa värde för aktieägare, i bolag med starka kassaflöden och låg värdering som vi menar stämmer in på Sinch. När antalet aktier minskar fördelas vinsten på färre enheter, vilket gör att vinst per aktie stiger, trots att det underliggande kassaflödet är oförändrat. Denna mekanism kan över tid bidra till en högre värdering, i takt med att marknaden premierar den förbättrade vinsttillväxten.

Samtidigt fungerar återköp som en kvalitetsstämpel. För att kunna dela ut kapital krävs uthålliga kassaflöden, vilket ofta signalerar en sund och välskött verksamhet. I bolag med hög FCF-yield blir detta särskilt intressant, att återköpa aktier till exempelvis 9 procents FCF-yield, som i fallet med Sinch (räknat på estimaten för 2027) är i praktiken likvärdigt med att återinvestera kapital till 9 procents avkastning. Det innebär ett betydande värdeskapande här och nu, utan att bolaget behöver ta någon operativ risk alls. Ytterligare en fördel är att värdeskapandet blir mindre beroende av marknadens humör. När återköp sker till lägre multiplar, på grund av fallande kurser, ökar bara avkastningen på ”investeringen”.

Vi vill ta tillfället i akt att slå ett slag för vår fond Aktiespararna Global Direktavkastning som i hög utsträckning lutar sina aktieval just mot denna strategi att hitta bolag som distribuerar en stor del av sitt kassaflöde till aktieägarna och det är särskilt roligt när vi på grund av vår monitorering av denna strategi hittar bolag som vi kan använda i alla våra fonder, som Sinch.

Vi ser fram emot en spännande framtid som aktieägare i Sinch för fondernas räkning.

Veckans Händelse – Vapenvila skapar glädjeyra på börsen?
Beskedet om en två-veckors vapenvila i kriget med Iran fick tillgångspriser att skjuta i höjden på onsdagen (Euro Stoxx 50 +5%, amerikanska börsindex +2,5–3%).

 

Tisdagsmorgonen inleddes med att Donald Trump, i sedvanlig stil, skruvade upp retoriken till nivåer som närmast saknar historiska paralleller. Hotet om att “en hel civilisation kommer att dö i natt” skapade självklart nervositet där marknader, beslutsfattare och investerare i realtid följde en nedräkning mot vad som kunde ha blivit ett av de mest omfattande militära angreppen i modern tid. Men i stället för bombplan kom beskedet om vapenvila. USA och Israel pausar militära operationer i två veckor, Iran öppnar Hormuzsundet och parterna går in i förhandlingar.

Det snabba skiftet tycker vi kan betecknas som logik och i linje med våra spekulationer från förra veckan. Ett fullskaligt angrepp mot Irans infrastruktur, såsom kraftverk, transportnät och industri, hade inneburit betydande risker, inte minst ekonomiskt. För Irans del hade risken varit stor att regimen hade fallit. Hormuzsundet, genom vilket en stor del av världens oljeflöden passerar, är ett starkt kort i Irans hand. Som Trump själv konstaterade räcker det i praktiken med begränsade störningar för att skapa omfattande konsekvenser. Ett massivt anfall hade därför inte nödvändigtvis löst problemet, utan snarare riskerat att förvärra det, med stigande oljepriser, störda leveranskedjor och en ökad sannolikhet för global recession.

Detta förklarar motivet till varför båda sidor sannolikt vill ha vapenvila och förhandla, inte minst i ljuset av den inrikespolitiska kontexten i USA, med mellanårsvalet i höst. Kriget har varit impopulärt bland väljarna, inte minst eftersom det direkt har påverkat energipriser och därmed hushållens ekonomi. Republikanerna har tappat i opinionsmätningarna och majoriteten i båda kamrarna står på spel och därför framstår ett fortsatt krig som politiskt kostsamt. I det perspektivet blir vapenvilan inte bara ett geo- och utrikespolitiskt utan också ett inrikespolitiskt beslut. Marknadens reaktion blev stigande börser och fallande oljepris och riskpremien prisades snabbt ned när eskalationshotet avtog.

Samtidigt är det svårt att bortse från det mönster som vi har sett i Trumps agerande. Det som på marknaden kommit att kallas “TACO”, Trump Always Chickens Out, Trump driver sin linje väldigt hårt till sin spets för att därefter följas av en reträtt som presenteras som en seger. Denna strategi kan också tolkas genom den så kallade “madman theory”, där syftet är att framstå som tillräckligt oförutsägbar för att tvinga motståndaren till eftergifter. Frågan är i vilken utsträckning detta faktiskt påverkat Iran. Möjligen har hotbilden bidragit till att pressa fram en öppning i förhandlingarna, men det är samtidigt tydligt att Iran inte gjort några avgörande eftergifter.

Trots att vapenvilan beskrivs som en seger från amerikanskt håll kvarstår de centrala maktfaktorerna. Iran kontrollerar fortsatt Hormuzsundet, har kvar sin militära kapacitet och sitt kärntekniska program, och regimen sitter stabilt vid makten. Den strategiska kärnfrågan om Irans roll i regionen och dess långsiktiga militära kapacitet är därmed i stort sett oförändrad. Vapenvilan är i nuläget kanske snarare ett andrum än en lösning och många knutar återstår att lösa.

Detta skapar sannolikt fortsatt volatilitet framöver om förhandlingsstrategierna från båda parter kvarstår. För varje gång retoriken skruvas upp och sedan följs av en reträtt höjs insatsen i nästa omgång. Omvärlden får svårare att avgöra vad som är förhandlingsspel och vad som är verkliga intentioner. Det gäller inte minst marknaden, där investerare i allt högre grad tycks prisa in att Trump till slut backar, vilket kan skapa en falsk trygghet, även om vi enligt ovanstående resonemang tror att båda sidor vill ha en förhandlingslösning nu och det är den grundsyn vi kommer att spela efter under de närmaste veckorna.

Veckans Spaning – Är Iran på randen till kollaps?
Iran befinner sig i ett ekonomiskt läge som vid första anblick kan framstå som pressat till bristningsgränsen, men där verkligheten kanske inte är fullt så illa. Trots återkommande sanktioner, geopolitisk oro och en valuta i fritt fall har landet hittills lyckats hålla sin ekonomi fungerande, inte minst tack vare fortsatt oljeexport. Under den senaste tidens konflikt har iranska tankers fortsatt att lämna Hormuzsundet och exportvolymerna har i praktiken varit intakta, samtidigt som ett högre oljepris snarare har stärkt landets intäkter. En stor del av denna export sker via informella kanaler, där Kina utgör den viktigaste köparen, ofta till rabatterade priser. Iran är således långt ifrån så isolerat som de internationella sanktionerna formellt vill göra gällande.

Sedan den islamiska revolutionen 1979 har Iran levt under återkommande vågor av sanktioner, vilket i hög grad har format landets ekonomiska utveckling. Efter att shahen störtades och den amerikanska ambassaden i Teheran stormades frös USA iranska tillgångar och införde handelssanktioner, vilket lade grunden för en långvarig ekonomiska isoleringen. Under 1980-talet, i samband med Irans stöd till militanta grupper och attacker mot fartyg i Persiska viken, skärptes sanktionerna ytterligare genom vapenembargon och nya restriktioner. På 1990-talet fördjupades trycket när USA förbjöd investeringar i Irans olje- och gassektor, mot bakgrund av misstankar om massförstörelsevapen och fortsatt stöd till terrorism.

Under 2000-talet internationaliserades sanktionsregimen. Mellan 2006 och 2010 införde FN:s säkerhetsråd samordnade globala sanktioner efter att Iran vägrat avbryta sitt kärnprogram, vilket följdes av ännu hårdare åtgärder från USA och EU riktade mot banker, oljeexport och finansiella system. Detta bidrog till en djup ekonomisk kris i landet. En tillfällig lättnad kom i samband med kärnenergiavtalet 2015–2016, där Iran gick med på att begränsa sitt kärnprogram i utbyte mot att många sanktioner lyftes.

Denna avspänning blev dock kortvarig. När USA lämnade avtalet 2018 återinfördes omfattande sanktioner, samtidigt som Europa försökte hålla avtalet vid liv. Under 2020-talet har sanktionerna fortsatt att utvecklas, med fokus på finanssektorn, oljeexport, mänskliga rättigheter och geopolitik. Den senaste utvecklingen, där europeiska länder återinfört FN-sanktioner efter att Iran brutit mot avtalet, visar att sanktionsregimen fortsatt är en central och dynamisk faktor för Irans ekonomi.

Samtidigt har Iran succesivt arbetat för att bli mindre ensidigt beroende av olja i högre utsträckning än många andra regionala ekonomier. Oljeintäkter står för en betydande del av exporten, men ekonomin rymmer också industri, jordbruk och petrokemisk produktion, vilket ger en viss motståndskraft. Denna bredd har historiska rötter i industrialiseringen under 1900-talet, då Iran utvecklades till en regional industrinod med närvaro av många både europeiska och amerikanska företag. Den strukturen finns alltså till viss del kvar, även om sanktionerna har förändrat handelsmönstren och successivt förskjutit landet österut, mot Kina och Ryssland.

Den kanske viktigaste ekonomiska aktören i dagens Iran är Revolutionsgardet, som över tid har utvecklats från en militär organisation till ett omfattande affärsimperium. Genom kontroll över delar av oljeexporten, byggsektorn och andra strategiska industrier har gardet ett fast grepp om ekonomin.

För den iranska befolkningen är situationen betydligt mer ansträngd. Inflationstakten är hög och har under lång tid urholkat köpkraften, samtidigt som valutan försvagats kraftigt. Under det senaste året har rialen tappat extremt i värde mot dollarn, vilket förstärker en redan negativ spiral. Prisökningarna är särskilt tydliga på livsmedel, där hushållen successivt tvingats prioritera bort allt av konsumtionsvaror till förmån för endast basala näringskällor. Detta har bidragit till ökade klyftor och ett växande missnöje, även om regimens kontroll hittills har slagit ner alla protester, som vi ju senast mins från början av 2026, se inflationsutvecklingen nedan.

Utöver de finansiella obalanserna och folkets misär står Iran inför flera andra utmaningar, där vattenbristen är en av de mest akuta. Överutnyttjande av grundvatten har skapat en situation där tillgången i vissa regioner är kraftigt begränsad, vilket riskerar att få långtgående ekonomiska och sociala konsekvenser. Samtidigt påverkar återkommande nedstängningar av internet den ekonomiska aktiviteten negativt och bidrar till ytterligare både ett oros- och irritationsmoment för befolkningen.

Trots den rådande situationen har befolkningen ännu inte lyckats enas i tillräckligt starkt motstånd för att störta Revolutionsgardet. Flera olika religiösa grupper måste enas under en gemensam ledare. Då man inte har lyckats enas under det kaos som har rått under USA- och Israels attacker ser vi nu inte en regimkollaps som ett sannolikt scenario i närtid. Sköter Iran sina kort rätt, vilket man hittills har varit bra på under konflikten, är det sannolikt att regimen går igenom denna kris intakt och fortsatt vid makten tyvärr. Regimen inser sannolikt att det är tid för förhandlingar nu och att Hormuz är ett strakt kort som man inte kommer att släppa lättvindigt, men alternativet att fortsätta strida anser regimen sannolikt som allt för riskabelt för sin fortsatta överlevnad.

Veckans Vinnare
I de globala fonderna toppas listan denna vecka av Sivers Semiconductors, Gränges och PVH Corp som alla är upp 9–19%.

I Småbolagsfonden hittar vi vinnarna bland Sivers Semiconductors, Gränges och Storytel som alla är upp 9–19%.

Räntespaning – Återhämtning på kredit och räntemarknad.
Veckans sentiment har varit positivt, med fallande räntor och minskade kreditspreadar.

Marknaden andades ut efter besked om vapenvila i Iran-konflikten. Index för europeiska krediter, iTraxx Main, gick ihop med cirka 8 bps till 59 bps, medan index för högavkastande krediter, iTraxx Xover, gick ihop med cirka 38 bps till 297 bps. Även långräntor sjönk, och europeiska tioåriga statsräntor föll med 15–30 bps.

Inflationen föll markant och kom in under förväntningarna. Det underliggande inflationsmåttet KPIF exklusive energi låg drygt 0,3 procentenheter under Riksbankens prognos från mars, drivet av svagare prisutveckling inom tjänste- och livsmedelssektorn. Utfallet följer på en rad liknande negativa överraskningar sedan slutet av förra året och bekräftar att inflationstrycket var begränsat redan innan oroligheterna i Mellanöstern eskalerade. Under normala omständigheter hade en räntesänkning i maj eller juni inte varit orimlig, men konflikten i Mellanöstern har förändrat förutsättningarna och marknaden prisar i stället in räntehöjningar. Efter inflationsutfallet justerade dock marknaden ned sina höjningsförväntningar med knappt fem punkter, men räknar fortfarande med nära tre höjningar innan årets slut.

Det har varit påsklovsvecka, vilket har inneburit lägre aktivitet än normalt på den svenska kreditmarknaden. Primärmarknaden har varit lugn och vi har inte deltagit i någon emission.

 

 

Trevlig Helg önskar Cicero Fonder